Kan man verkligen säga att något är RÄTT åsikt bara för att det är DIN åsikt?

Jag hade ett väldigt intressant samtal med en vän idag. Jag lovade honom att det inte skulle hamna på min blogg. Och det skulle jag ALDRIG göra. Inte när det är så privat som dina innerst tankar. Men bara för att själva samtalet inte hamnar här så betyder det inte att jag inte kan skriva om det. För trots allt så är det här om min vardag.

Samtalet handlade om människors rätt och värde. Och av någon andledning kom vi in på det ämnet. Jag berättade hur mycket jag HATAR männinskor som dömmer andra för att dom är svarta, bögar, eller kristna. Eller vad det nu kan vara. Jag vet att det kan kallas dubbelmoral av vissa men det struntar jag i. Och när jag hade babblat klart sa han: Det här kanske inte är rätt tillfälle att säga att jag inte gillar den och den. Och då vart jag såklart helt TOKIG! Jag vart så arg och besviken för att han inte var den personen jag trodde att han var. Jag har delat mina innersta kännslor med honom. Efter en lång diskussion sa jag åt honom att jag ska gå nu för det här leder ingen vart.

Och det här är vad jag kom fram till när jag var ensam med mina tankar:

Vänskap är att Aldrig behöva säga förlåt.
Vänskap är att Aldrig behöva förklara sig.
Vänskap är att veta att man kan berätta något
och sen veta att det kommer att stanna där.

Skulle jag verkligen förlora en vän, en av mina få vänner bara för att han inte han samma åsikt som jag? Är jag verkligen så tjurig? Svar: Ja det är jag! För jag tar hellre det än att erkänna att jag har fel. Ingen kan någonsin ändra mina åsikter, men jag kan lära mig att acceptera det. Jag MÅSTE lära mig att acceptera det. För hur ska man annars klara av det här livet. Jag MÅSTE växa upp och inse att allting inte behöver vara svart eller vitt. Det finns någonting där i mellan. Man måste bara hitta det där gråa. Grått är BRA! Man kan inte försöka få andra att tycka precis som man själv. För det är inte rättvist. ALLA har rätt till sina egna åsikter.

Jag bad inte om ursäkt, För jag anser inte att jag hade helt fel. Bara till viss del. Men jag sa att jag vill inte ha den här diskussionen igen för då finns det risk att jag ger honom en örfil genom datorn. Och det sa han att han inte ville ha.

Och vänskap är att kunna säga vad man
verkligen tycker och tänker.

Jag har fått sig en lektion om livet. Men jag lär mig fortfarande. Jag måste bara hitta mitt gråa. Jag är inte där ännu. Men snart. Jag har nog bara varit på väg dit ett tag nu för när jag och mamma kommer in på såna här diskussioner så skriker jag inte åt henne längre för att jag tycker att hon är orrätvis och dömande.

Fröken kiruna håller på att växa upp. Och det är inte en sekund för tidigt!

Nu ska jag gå och sova.