Hej hej alla söta och underbara. Och alla inte fullt så söta och underbara.

Som sagt var är det ju min "signaturmelodi" nu för tiden och det passar mig toppen. Jag vill inte framstå som ödmjuk eller trevlig.

Som ni kanske har märkt har jag inte varit så närvarande här på bloggen dom sista dagarna. Men om sanningen ska fram så har jag tagit en bloggpaus hela helgen. En planerad bloggpaus. För att ägna lite tid till annat. För att orka lite annat. Jag sitter alldeles för mycket framför datorn.
Så större delen av helgen har datorn varit avstängd. Man kan ju inte förvänta sig underverk direkt.

Men det har kännts skönt att slippa känna sig tvingad att blogga. Att slippa känna sig tvingad till någonting.

Men vi får se. Jag kanske till och med fortsätter med dom här bloggpauserna under helgen. =)

Jag har så mycket att berätta för er. Jag vet inte ens vars jag ska börja. Jag blir alldeles förvirrad av alla dom här tankarna som flyger omkring i min skalle och vet inte vilken jag ska skriva om först.

I fredags var vi på ett möte med skolan. Ett av dessa vanliga, tråkiga, och alldeles för långa skolmöten! Jag har tagit ett beslut om skolan nu. Jag hopppar av! Det är inget för mig! Inte nu!
Man kan inte fortsätta gå och låtsas som att jag faktiskt kommer att kunna gå tillbaka dit efter jul. Men även om jag inte hade hoppat av nu så hade jag ändå inte gått tillbaka dit.. And that is that!

Men nu när jag har tagit det beslutet känns det bättre. Jag trodde att det skulle kännas som ett misslyckande. Men det känns bara skönt att veta att jag inte har en svart skugga hängande över mig. Och sen får man väl ta det som det kommer.

På tal om skolan. Så gjorde jag en liten liten tabbe när vi var där för mötet. Ni förstår, en av dom som vi har kontakt med på skolan, hon är kristen. Och precis innan vi skulle gå därifrån sa hon: Och Nathalie, ha en trevlig jul! Och jag: Nej fy fan!

Och resten av den dagen, gick min mamma runt och gnällde till allt och alla om hur mycket hon skämdes över mig! But you know what! I DONT CARE!

I dag skulle det ha varit fika hos Therese. Eftersom hon fyller år. Grattis! Men dom ställde in det. I går tror jag. Och vi har gått runt och undrat varför. Men hon orkade bara inte ställa sig och göra tårta och sånt. Eftersom hon och min morbror just har flyttat in i huset och dom har grejer överallt. Förresten så har dom skitsnyggt hus och jag fattar att hon haffade det direkt! xD

Vi åkte dock dit ändå. Bjöd in oss själva. Våldsgästade. Vi ville ju träffa ungarna innan dom åkte tillbaka till Erika så att dom kunde visa sina nya rum. Deras egna rum.
Alvin är så stolt. När jag följde med honom upp skuttade han in i rummet och sa Mitt egna rum. Och det har han tydligen sagt varenda morgon när han vaknar. xD

Lova och Alvin ska ju som sagt var få ett syskon. Dock har dom inte sagt något åt ungarna ännu. Men, Lova hade sagt någon gång vid något tillfälle att hon vet vad man har i magen om man är så tjock. Och Therese går inte direkt omkring och döljer magen. Så jag undrar om hon inte vet ändå. Och då måste hon ju känna sig riktigt dum när ingen säger något åt henne,

I går kom farfar förbi en snabb sväng och sa att dom tror att min farmor har fått en liten liten hjärtattack. Och vad tycker och tänker jag då? Ingenting! Jag bryr mig inte! Jag känner inge sympati för henne! Det kanske låter hårt och elakt. Och rent av känslokallt!
Och det kanske det är.
Men!
Det är inget mot hur hon har varit alla dessa åren!

Jag har inte skrivit om detta tidigare f'ör att det är ganska så personligt och jag vill inte lämna ut någon. Men jag har liksom slutat att bry mig! Och det är hon som kommer att förlora på det en vacker dag. Inte vi! För ingen i denna familj bryr sig! Det är hon som har valt att säga upp kontakten helt. [Mer om det en annan gång]

Det känns som att jag redan har tröttat ut er nog. Och om ni nu mot all förmodan skulle ha orkat läsa er igenom detta så ber jag om ursäkt. xD Men det var ert eget val.