Okej, så här är det! Jag är tillbaka, jag var visserligen inte borta så länge så att ni hann märka det. Men jag har varit borta och nu är jag tillbaka. Nu är ja redo att ta itu med jobbet igen. ;) Dvs bloggandet. Och jag är lite arg. Vem det är jag är arg på vet jag dock inte ännu. Om det är min lillebror som har dåligt val av kompisar eller en gubbe som har dåligt omdöme! Eller kanske är jag arg på båda två?

Låt mig ta det från början.

Klockan var nog vid halv sju, jag stod och gjorde min middag. (Pasta med tomatsås! Om någon av er ville veta!) Och plötsligt hör jag ett oljud från vardagsrummet: Hörru jag vill prata med dig (eller nått likande. Eller kanske inte alls.) Det är min pappas mobil som ringer. Först pratas det lugnt men sen börjar han skrika. »Jag pratar med honom när han kommer hem!« Okej tänkte jag. Vad har ungen gjort nu! »Nej jag tar det med honom när han kommer hem! Du har ingen rätt att hota honom!« Sen sa han något om att om det blivit ett enda märke på Crille skulle personen i andra änden få ångra sig.Och det första som jag kom att tänka på var: Emma Pettersson! Nu har hon fått tag på dom! Nejdå det var bara en gubbe, som inte bor lång härifrån, som hade "misshandlat" min lillebror. Och varför? Jo för att han hade cyklat på deras gård. Han och pappan sin hade jagat min lillebror ända fram  till kvarteret ovanför oss, ryckt tag i hans luva och dragit av honom av cykeln. Så nu hade han jätteont runt halsen och hans hjälm hade gått sönder. Så gubben, pappa drog i väg. Han kom utrusande i hallen och såg lite psykiskt störd ut när han tog på sig jackan.Ta det lugnt, sa mamma gång på gång. För det är inte den andra gubben som kommer förlora på det utan  vi. Och mamma som försökt få tag på Crille var tvungen att ringa och säga att hon kommer för sent till jobbet. Och när Crille äntligen ringde tillbaka var han ledsen och rädd. Gubbjäkeln vägrade släppa hem honom. Och sen kom det fram att dom inte var hemma hos gubben utan här på kvarteret ovanför oss. Så han hade skickat pappa till fel ställe. Så mamma lämnar maten, rusar ut i hallen och sticker i väg hon med.

Sen kommer det fram, inte för att det gör saken bättre, att min lillebrors kompisar hade trackaserat gubben. Pappan. Ända sedan i sommras. Dom hade kastat grejer på hans fönster och kört sönder hans gräsmatta och blomlådor. Så jag fattar att han är ledsen. Men vad ger han son rätt att misshandla ungar? Sen kom det fram ännu mer skrämmande detaljer. Då hade han, sonen igen, slagit våran granne som är ännu yngre än min bror, med ett skärp så han fick ett märke.. Och denna gången hade min lillebror otur att umgås med dom pojkarna, jag kanske ska tillägga att han faktiskt inte gjort något.

Det höll på att bli en catfight mellan pappa och sonen. Medans mamma fick trösta den stackars gubben som var helt förstörd...