Här om dagen. Eller rättare sagt för någon vecka sedan fick jag ett brev från gymmet jag vart meddlem på förrut där det kom ett erbjudande. Om att börja träna igen. Och då kom jag att tänka på hur det gick sist jag fick för mig att börja träna. Haha. Let me tell you!

Jag började träna med mamma och Erica på gymmet på badhuset där nån gång före jul för typ, (eller efter) ja jag vet inte hur länge sen det var. Men jag tror väl jag var typ 16... Eller skulle fylla 16. Nej jisses jag kommer inte i håg. Men det spelar ju egentligen ingen roll. I alla fall så hade vi för vana att gå upp till rullbanden innan vi började med det andra. Och just den dagen hade jag tagit med mig min mp3-spelare. så jag slog i gång rullbandet. Sakta först. Och satte i gång min nyss påfyllda mp3spelare. Jag ökade takten lite och kollade på den här saken som tar tid ni vet! (?) Och då kände jag att jag inte orkar gå mer än 20 minuter så jag tar ut ena hörluren och vänder mig om till mamma. «Räcker det med 20 miiiiiiii.....« Då hade jag, min smarta jäkel, trampat där i mellan bandet. Haha. Så jag flög ju så klart. Och visst det gick bra. Jag överlevde. Men det hade vart mindre smärtsamt om jag INTE hade försökt krypa upp igen. Så jag höll fast i stången med båda händerna och jag försökte helt förtvivlat komma upp igen. Och min mamma stod där som ett fån. Och tjejen bredvid så helt förskräckt ut.

Och det, gott folk kallas dålig karma! Kan ni gissa vad jag gjort veckan innan?