När jag var 15-16 år så jag en annons i en tidning om en familj som vill ha en Au Pair till sina barn när dom flyttade till Australien. Jag blev som galen och tjatade på mamma att hon skulle låta mig åka. Hon lät mig aldrig åka dock. Då var jag så pass ung att jag inte hade något att säga till om. Och ända sedan den dagen har jag vetat att det är något jag verkligen vill göra. Jag har gått och funderat på det och drömt om det.

Och i dag på mötet med skolan kom jag in på det ämnet och denna gången vet jag att jag inte kan släppa det. Det här vill jag göra. Australien är visserligen inte rätt för mig men England å andra sidan passar mig så perfekt som att det skulle vara planerat ända sedan jag föddes att det är vad jag ska göra.

Mamma tycker visserligen att det är en dum ide. För det finns många skräckexempel. Jag är medveten om riskerna. Det är jag verkligen. Men jag vill fortfarande göra detta. Så när jag har fyllt 18 år så kommer jag att söka en familj som vill ha en Au Pair. Jag har hittat en hel del bra sidor och förmedlingar som man kan använda sig av. Jag är så pass försiktig av mig att jag kommer att använda mig av en förmedling i stället för att söka privat.

På en av dom stod det att det enda man behöver betala är resan dit och tillbaka. Man får runt 55-60 pund (vilket är kring 550-600 kronor) per vecka plus mat och någonstans att bo. Dom har hela tiden kontakt med sina familjer och dom har kollat upp dom ordentligt. Dom har även besökt familjen och man får prata med dom människorna som vart Au Pair hos just den familjen innan man själv kommer dit. Man få även en telefonlista över såna som jobbar som Au Pair i närheten.

Dom flesta familjer vill att man stannar mellan 6 månader till ett år.

Eftersom England alltid har vart min dröm så känns det som att det här är en bra chans för mig! Jag ska givetvis prata mer om detta med mamma. Men det känns som att inget kan stoppa mig från att göra något som jag verkligen vill göra så mycket som detta..