Hjälp!

Det är bara 16 dagar kvar tills skolan börjar! 16! Usch vad tiden går fort när man inte vill det! Jag börjar känna mig livrädd. Och alla ska tjata om hur snart skolan börja och hur känns det... Aaah! Det känns FÖRJÄVLIGT! Nu vet ni det! Så snälla, fråga mig inte hur det känns. Jag får bara ännu mer ångest! Och det är inte den bästa känslan.
Det har kännts hyfsat bra hela sommaren men sen när augusti kom så går jag och oroar mig hela tiden. Hur ska jag kunna gå dit? Vad händer om jag träffar gamla klasskompisar? Ja vissa av er känner väl till det.

(Uttråkad och ångest) Onsdag, 6 augusti, 15.19.

Jag sitter här i mitt rum. Ensam. Som vanligt! Och har tråkigt. Som vanligt! Haha. Det är tragiskt jag vet. Jag är en tragisk människa. Vi får väl hoppas att allting blir annorlunda när jag börjar skolan. 19 dagar kvar. 20 om jag hoppar över uppropet. Fast det kanske inte är så smart. För det första så tjänar jag bara en dag och för det andra så träffar jag alla andra en dag senare än dom andra har gjort. Vad tycker ni? 19 eller 20 dagar? Fast det kanske är något jag själv måste bestämma. Eller kanske inte. Ni ser ju hur det har gått när jag bestämmer själv. Hade jag inte bestämmt själv hade jag nog inte haft den här ångesten och varit livrädd. Jag vet vad ni tänker, darlings. -Skolan är väl inte så HEMSK! Men den är det för mig. Tänk på att jag inte gått i skola på snart 5 år! Har det gått så lång tid!? Vet ni vad raringar? Jag har till och med funderat på att ringa och tacka nej till platsen. Då hinner dom få in någon annan. Men alla som jag har sagt det åt har bara sagt att jag måste gå dit och se hur det känns först. Aah! Hur lätt tror dom att det är egentligen?! Jag kan inte ens gå in och handla på ica om det är mer än 5 personer där! Jag vet! Jag sitter här och tycker synd om mig själv! Det är löjligt!

Godmorgon Darlings.

Hoppas ni sovit gott. ;)Själv kunde jag inte somna förrän efter 2 i natt. Igen! Jag är hopplös. Jag vet! ;) Det är antagligen ångesten över skolan som snart börjar. Jisses! 20 dagar kvar! Det börjar bli riktigt jobbigt nu. Vet fasiken inte vad jag ska göra. Jag drömmer till och med mardrömmar om det. Men jag vet att om jag går dit så kommer det att, inte vara bra, men det kommer att funka. Som sagt var så är det ju bara jag som är rädd för mina egna tankar. I alla fall enligt min psykolog. Och man får väl kanske ta och lita på det då.

Jaja. Godmorgon i alla fall, raringar. Jag finns här hela dagen.

Tillägg: Förresten så såg jag igår att det är ännu en som har lagt mig på bloggkoll. Aw tack raring! ;) Och den här gången vet jag att det INTE är jag själv som har råkat. För jag har inte kommit in på bloggkoll sidan förren sent i gårkväll. Och då var det redan en som hade lagt till mig. ;)

Åh! Nej! Hjälp!

Vet ni vad jag kom på, darlings?! Det är augusti! Och? Tänker ni nu.Ja, som jag har sagt tidigare så är jag jättenojig över skolan.Och i dag är det bara 25 dagar kvar till uppropet! Och nu när det är augusti så känns det mer verkligt. Jag ska faktiskt börja där! Och jag är LIVRÄDD, darlings! jag klarar inte av att gå in och handla om det är mer än 10 människor där inne. Hur fasen ska jag kunna gå på en skola med 1040 personer?! Hjälp mig någon?!

Godmorgon raringar..

..Även om den inte är så god. Det första man hör när man stiger upp är någon som skriker på en. Jag är så jäkla less!!

Lördag den 26 juli 2008, 13.31.

Jag börjar bli lite smått hysterisk. Det är exakt 1 månad kvar tills skolan börjar. Och du kan ju tänka dig hur det är för mig att börja på en skola med över 1000 elever när jag har haft hemundrevisning ända sedan 6:an. Det har bara varit jag och en annan lärare tidigare.Och nu ska jag börja i en klass med 20 elever. Jag tror nog att du förstår att jag håller på att bli galen! Jag vet helt enkelt inte hur jag ska klara av det. Har du varit i min situation? Kan inte du ge mig några tips på hur jag ska klara av att gå dit UTAN att få panik och ångestattacker varje gång!?
När jag har pratat med min psykolog om det här så har vi kommit fram till att jag är "rädd" för mina egna tankar. Visst det kan ju vara logiskt. Jag går väl omkring och tänker på vad som kan hända. Men hur logiskt är det och gå omkring och säga till sig själv: Det händer inte ,det är bara i min fantasi!? Hallå! Man känner ju sig ännu mer galen än man var innan.


Så här är jag nu av någon anledning..

..Vet inte riktigt varför. Kanske för att det har blivit så himla populärt med bloggar. Jag vill inte se mig själv som en människa som gör precis som alla andra. Det har jag aldrig gjort. Jag vill helt enkelt inte vara som alla andra men på samma gång vill jag det.. Låter det logiskt? Det låter skumt eller hur? Men vad jag menar är att jag absolut INTE vill vara som någon annan, jag tycker om att vara min egen person med egna åsikter. Men jag hade vela ha ett lätt liv som alla andra i min ålder. Men nu har jag inte det. Jag har inga vänner, jag går aldrig ut och festar. Och jag är livrädd för folk.
Jaja men jag tror att jag kanske är här för att jag är så uttråkad och bara vill skriva av mig.


Nyare inlägg