Shopaholicsyndromet, vanligare än man tror?

Okej. Ingen panik. Ingen panik. Jag har insett något så chockerande. Och hemskt. Jag har insett att jag är väldigt lik Rebecca Bloomwood. När det kommer till vissa saker i alla fall. Ni vet hon Becky i Shopaholic-böckerna?! Som för övrigt är väldigt bra böcker. Så om ni nu mot all förmodan inte har läst dom så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Men i alla fall, tillbaka till saken. Till problemet. Shopaholic. Det är det som är det stora problemet. Man skulle nog förmodligen konstatera att jag har shopaholicsyndromet om man nu fick det utrett hos en psykolog. För jag kan helt enkelt inte hålla i mina pengar. Varenda månad är det samma sak. Jag beställer sak efter sak.. Efter sak efter sak. Och varje månad när jag väl får in mina pengar på kontot så är dom redan slut. Och varje månad får jag alltid samma ångest över att jag har slösat upp varendaste krona och bestämmer mig för att sluta handla. Men som jag sa tidigare, det är samma sak varenda månad. Jag kan helt enkelt inte sluta handla. Jag kan helt enkelt inte spara pengar. Och det här är verkligen ingenting som jag sitter och hittar på bara för att det är så inne med shopaholicböckerna och shopaholicfilmen. Nej, det är mitt liv. Det har vart så här, ja, så länge jag kan minnas. Och det enda jag vill är att sluta handla, börja spara och få min ekonomi på fötter igen. Men det är lättare sagt än gjort. Det är inte så lätt som man kan tro. Och det värsta är att jag verkligen inte behöver dom där böckerna, skivorna, skorna, väskorna eller smyckerna. Jag har tusentals böcker i hyllan (ja utan att överdriva) och jag har en hel del cdskivor. Och vi ska inte ens gå in på min väsk , smycke eller skosamling. Det är helt enkelt ett beroende. Ja, jag är beroende av att handla. Det här är inte ett problem som kommer att gå över under natten. Men jag vet att det måste bli ändring på saker och ting.


På tal om någonting helt annat så tidigare under kvällen råkade jag klicka in mig på någon sida om någon sån här skrivarskola. Och när jag läste igenom informationen så fick jag den här känslan av att det där skulle vara perfekt för mig. Det där skulle jag vilja göra. Och det bästa med den var att man kan läsa på distans. Man har kontakt med handledare och allt sånt men man läser hemma. Vilket gjorde att jag ville göra detta ännu mer än tidigare. Men det fanns dock en hake. Jag höll på att ramla av stolen när jag läste vad två terminer kostar. 40.000 svenska kronor. Det var där min dröm gick åt skogen. För det finns inte en chans att varken jag eller mina föräldrar kan lägga ut 40.000 spänn på att studera ett år.

Nu ska jag fortsätta läsa min Shopaholicbok.


Kommentarer


Lätta på hjärtat,

Ditt namn,


Din mejl,


Din blogg,


Dina ord,

‹ Välj en.
Trackback